Storgräftåns fäbodvall ligger i ett kulturhistoriskt intressant område omgivet av gammelskog. Alltså skog som är äldre än 130–150 år. Sådana skogars andel av skogslandskapets areal är avgörande för många arters möjligheter att överleva.
I landets norra delar, framför allt i gränstrakterna mot fjällvärlden, finns fortfarande många områden med mer än 10 procent gammelskog, men i södra Sverige kan mindre än 2 procent av skogen numera räknas som gammal.
Den fjällnära barrskogen är öppen och ljus. Granen trivs i fuktig och näringsrik mark, ofta vid bäckar och i raviner. Tallen trivs på torr, näringsfattig mark.
I gammelskogen växer också fjällbjörkar, rönnar och olika videarter. Renlavar och hänglavar är viktig vinterföda åt renen.
Fäbodar i Jämtland
De många fäbodarna är ett viktigt och karaktärsgivande inslag i kulturlandskapet i Jämtlands län. De berättar om äldre tiders jordbruk och om utmarkernas stora betydelse för kreaturshållningen. Den extra tillgång på bete och slåttermarker, som fäbodarna stod för, har historiskt haft en avgörande betydelse för bygdernas överlevnad.
Idag brukas nästan 25 fäbodar i Jämtlands län traditionellt, d v s med fritt skogsbete, mjölkdjurshållning och beredning av mjölken på vallen. Därutöver finns det ca 75 fäbodar som används för kreatursbete och slåtter. De flesta fäbodarna ligger i Bergs och Härjedalens kommuner i Ovikenområdet, i Klövsjö och i Lillhärdal.
I vindskyddet på Storgräftåns fäbodvall kan du läsa mer om livet på just den här vallen.